Från chatGPT AI:

Sveriges äldsta förteckningar över gårdar är kända som jordaböcker eller jordeböcker. Dessa var medeltida dokument som användes för att registrera och dokumentera kungens och kyrkans äganderätt till jord och egendomar. Jordaböckerna är av stor betydelse för att förstå den medeltida ägarstrukturen och hur mark ägdes och brukades i Sverige under den tiden.

Den äldsta bevarade jordaboken i Sverige är "Västgötalagen," vilket är ett lagmansting från mitten av 1200-talet. Det är inte exakt en jordabok i den form vi förstår det idag, men den innehåller information om landägande och användning som liknar senare jordaböcker. Västgötalagen innehåller regler om jordägande och fördelning av jord och fastigheter, vilket ger oss insikter om hur mark ägdes och förvaltades under den tiden.

Ett annat tidigt exempel på en jordabok är "Magnus Erikssons landslag," som sammanställdes på 1300-talet och omfattade stora delar av Sverige, inklusive Götaland och Svealand. Denna landslag innehöll bestämmelser om äganderätt, arv och brukande av jord, vilket ger värdefulla uppgifter om tidens jordägande och fastighetsstruktur.

Under 1500-talet började jordaböckerna bli mer systematiska och omfattande:

Gustav Vasas riksdagsbeslut från 1539 innebar att man skulle upprätta detaljerade förteckningar över jordägande i varje socken i Sverige. Dessa förteckningar blev kända som "Jordeböckerna 1540" eller "Jordabalken" och innehöll detaljerade uppgifter om varje gård och fastighet, inklusive namnet på ägaren, markens storlek, skatteplikt och användning.

Fram till mitten av 1600-talet fortsatte jordeböckerna att uppdateras och utvecklas. Därefter ersattes de gradvis av mer moderna fastighetsregister och arkiv. Trots detta har många av dessa tidiga jordaböcker bevarats och är ovärderliga källor för historiker och genealoger som vill förstå Sveriges tidiga jordägande och fastighetsstruktur.

Från http://www.kjaellman.se/jordebok.htm
Vad användes jordeböckerna till?

Upprättandet av jordeböcker går tillbaka till medeltiden då större jordägare, såsom kyrkan och adeln, ville ha kontroll över vad underlydande gårdar kunde betala i skatt. För kronans del upprättades jordeböcker först under Gustav Vasas administration vilket gör att de äldsta är från 1540. Man fortsatte att föra jordeböcker fram till slutet av 1800- talet då dessa, eftersom grundskatterna avskaffades, istället ersattes av jordregistret och fastighetsregistret. Två sorters jordeböcker förekommer. Dels finns det en persedeljordebok och dels en extraktjordebok. Persedeljordeboken var mer utförlig och upprättades vart sjätte år. Efter 1731 upprättades den dock vart tionde år. Extraktjordeboken upprättades varje år och var summariska.

Jordeböckerna användes som en skattelängd för att driva in skatter från gårdarna. Dessa var landsomfattande och upprättades av häradsskrivarna. I böckerna redovisas vilken jordnatur en gård hade. De olika jordnaturer som fanns var: frälse-, krono- och skattegårdar. Innan Gustav Vasas reformation fanns det även gårdar som tillhörde kyrkan. Dessa drogs dock in och tillföll antingen kronan eller adeln. Utöver gårdarnas jordnatur redovisar jordeböckerna även de skatter som var knutna till jorden, s.k. grundskatter. Därutöver kan man även få reda på vem som ägde eller brukade gården samt om den hade förpliktelser gentemot kronan, såsom underhåll av soldater eller skyldighet att lämna förnödenheter till krigsmakten.

För att kunna driva in skatt från gårdarna behöver man fastställa hur stor dess avkastning var. I jordeböckerna är mantalsuppgifterna underlag för skattens storlek och utifrån den räknades de olika summorna ut. Vad som betalades i skatt var olika beroende på i vilket geografiskt område gården var belägen. Generellt sett kan man säga att skatt betalas i det som var mest gångbart vad gäller t.ex. spannmålsodling, boskapsuppfödning eller bergsbruk.  

Marginalanteckningar

I marginalanteckningarna förekommer det ibland uppgifter om köp och försäljning av gårdar, jordskiften, m.m. Det kan även röra sig om vem som ägde frälsehemmanen, skyldigheter eller liknande uppgifter. Dessa bör man inte hoppa över eftersom de kan utgöra en ingång till andra sorters handlingar som i sin tur kan bidra med ytterligare upplysningar  

Att tänka på när man studerar en jordebok

Fördelen med jordeboken är att det oftast är i den som man kan finna uppgifter längst tillbaka i tiden eftersom det är en av de äldsta källorna av det slaget. Men det finns även fler fördelar, vilka jag redovisar för i de exempel jag använder mig av för att belysa jordeböckernas potential. När man studerar jordeböcker bör man vara medveten om att det kan finnas vissa brister eller felaktigheter. De är på intet sätt uttömmande gällande uppgifter om gårdarna utan snarare ganska begränsade. En gård som tas upp i en jordebok behöver nödvändigtvis inte vara en gård i den bemärkelsen vi idag definierar som en gård. Den kan istället vara fördelad på flera ägare eller brukare och deras familjer. Jordeboken redovisar tyvärr sällan om den skattskyldige gården är delat på flera s.k. brukningsenheter. Man kan luras att tro att det endast rör sig om en gård och en familj när man studerar jordeboken men det som redovisas kallas för ett hemman. I det här fallet var ju kronan inte intresserad av hur många som brukade jorden utan endast att rätt skatter betalades in. För att få reda på hur många som brukade ett hemman är man därför tvungen att använda sig av mantalslängderna, vilket redovisar antalet människor på en gård. Även personen som står under ett hemmansnamn kan vara felaktigt eftersom man oftast summariskt skrev av tidigare års jordebok. Med detta i bakhuvudet kan det vara lättare att förstå innehållet i en jordebok.