1939 Gustavsberg - delikatessfabrik - boende
Avsöndrat 1925 från Källeberg (i sin tur avsöndrat från Ulvsgården 2:3) - idag Klostret 2:7 - adress; Pilgrimsvägen 1
- Gustavsberg blir Dianafabriken 1939
- Gustavsberg blir Dianafabriken 1939
Läs allt om Gustavsberg - klicka på länken: A. 13 e Gustavsberg
1970 Gustavsberg flygfoto
1980 Gustavsberg flygfoto med Källeberg i förgrunden
Gustafsberg på karta 1960
Gustavsberg på karta 1960 markerat med rött - Klostret Ulvsgården 2:7, avsöndrat från Källeberg Klostret Ulvsgården 2:6 år 1925.
Diana, en konservfabrik i Gustavsberg fr o m januari 1939
Teckning av Göran Magnusson, Ljungstorp
Historiens början
Alla uppgifter mellan citat-tecken har tillförts från Anny Josefsson Ekegren, Umeå, via mail - andra tagits fram av forskargruppen inom Skarke-Varnhems Hembygdsförening.
Historien om en löjtnant från Västgöta Regemente och en apotekardotter från Frankrike;
"Löjtnant Nils-Åke Apelqvist hade varit gift tidigare och hade barn med hustrun Irene. Makarna skilde sig 1926 - 1:a makan levde länge i Stockholm - sonen Nils Erik dog 1948 i Malmö och dottern vid födelsen 1929. Dottern Maude föds i slutet av 1929 med fader okänd, och levde bara nio timmar, så det fanns väl inte skäl att utreda faderskapet på djupet. Skilsmässan drog alltså ut på tiden och slutfördes inte slutgiltigt förrän 1929, ett år efter han gift sig (!) i Frankrike med Louise Armande Renée Simme Escure."
"Irene Apelqvist kom från en storbondefamilj från Malmötrakten, vilket säkert är skälet till att sonen bosätter sig där senare. Hon har examen som gymnastikdirektör, vilket är högskoleutbildad idrottslärare. Nils-Åke var nog inte ett dåligt parti för henne rent statusmässigt, han hade både studentexamen och var löjtnant vid Västgöta regemente. De förlovade sig på badhotell, mycket fashionabelt 1918, och bröllopet gick inte heller av för hackor. Sex tärnor och sex marskalkar, idel fröknar och löjtnanter/kandidater med efterföljande middag på Grand Hotel Savoy i Malmö som brudens mor stod för. Efter skilsmässan flyttade Irene en tid efter Nils Åke till Paris. Hon och sonen stannar inte ens ett år innan de återvänder till Sverige, två månader efter att Nils Åke gift sig med Louise."
"Irene hittar dock kärleken med en hovrättsnotarie som öppnar byrå i Stockholm så småningom med inriktning på familjejuridik. De lever tillsammans trots att de inte är gifta, redan när de flyttar in till Stockholm. Troligen av arvstekniska skäl, om Irene skulle gått bort hade hennes nye make ärvt allt enligt då gällande lagstiftning. Ett år efter att sonen dör i tuberkulos gifter de sig. Hon blir sedan änka i slutet på 50-talet och bor kvar tills hon själv går bort 1981. Ingen av dem har då några barn i livet."
Nils Åke Apelqvist hade blivit offer för regementsindragningarna 1925 och behövde finna annan inkomstmöjlighet. "Han har lämnat uppgifter både om att han haft anställning som sekreterare på konsulatet i Paris, och att han varit i Främlingslegionen."
"Han har uppgett att han under tiden från det att han återvände till Sverige från Frankrike haft smådjursuppfödning, och verkar ha varit kunnig på området eftersom han även gett ut någon slags tidskrift på ämnet under 30-talet. "Revy över kanin- och annan smådjursuppfödning – Intressera dig för dina djur, de äro dina bästa vänner". Det visar sig att Louise även gett ut två små skrifter, en på ämnet uppfödning av angora-kaniner och en om att tillaga kaninkött"
"Louise Armande Renée Simme Escure är från St Junien. Innan hon träffade Nils Åke har hon bott i föräldrahemmet och hjälpt till med faderns apotek, med undantag för den tid hon varit hos sin mormor och lärt sig konservera. St Junien ligger ganska mitt i Frankrike, det är en liten stad, mest känd för läderhantverk. Hon anges flytta in från Le Havre när hon kommer till Sverige, men det kan vara en missuppfattning. Le Havre är en hamnstad i Engelska kanalen och det är troligt att hon tagit båt därifrån till Sverige. När hon går bort har hon två bröder i Paris och bara hennes då avlidna syster har stannat i St Junien där systerns två barn då fortfarande bor kvar."
Makarna Apelqvist har lämnat följande uppgifter i utredningen för eventuellt brott mot livsmedelslagen;
"Där berättar de att verksamheten med köttkonserver i Varnhem startade i januari 1939 och att de flyttade in och blev mantalsskrivna i fastigheten Gustavsberg 1 april 1941."
"De har dock sysselsatt sig med konservfabrikation från den 1 oktober 1937. Man började i liten skala och själva företaget Diana startades när man fått lite blodad tand. Nils-Åke Apelqvist hade möjlighet att från start sälja konserverna via sin farbror som drev flera handelsbodar."
Han hade också goda kontakter i Bohuslän, där hans farfar och farmor var en lärarfamilj i Lyskekil.
Appelkvist och Louise startade först sin konservfabrik i ett nedlagt lokstall vid Äskekärr mellan Hällekis och Lugnås. De bodde då i Vasamossen i Bredsäter församling i en liten intäkt under Svanerydjan.
Fabrikshistoriens slut - Louise flyttar in hos dåvarande sysslomannen/kantorn i Varnhem 1946
Louise blev tvungen att sälja Gustavsberg, då fabriken gick dåligt efter alla skriverier och domen 1944, där paret fälldes för brott mot livsmedelslagen och marknadsföringsbrott till böter.
Sysslomannen/f.d. Kantorn Johan Emil Lönnkvist, född 1894-09-16 i Ingatorp med föräldrarna folkskolärare Gustaf Lönnkvist och hans hustru Anna Lovisa Petersdotter. Flyttar till Vallehemmet 1967.
Louise Armande Renée Simone Apelqvist, född Escure i St Junien, Frankrike 1904-05-01.
Formalia;
Emil Lönnkvist, född 1894-09-16 i Ingatorp med föräldrar folkskollärare Gustaf Lönnkvist och hans hustru Anna Lovisa Petersdotter - död på Vallehemmet 24/4 1974
Louise Armande Renée Simone Apelqvist, född Escure i St Junien, Frankrike 1904-05-01 av apotekarföräldrar. (Var gift med en löjtnant Apelqvist från Kinnekulle som tog sitt liv 1944-12-25 ) - dör här 19/6 1964