E. Inom Väberga tidigt försvunna bygräns
Ett försök att översätta 1701 års karta (se nedan!) till dagens flygbild över området. Se texten i bilden!
Backestugan, som låg under Väberga Håkansgården och hette Enehagen, var placerad nära den Ladugårdskarlbostad som uppfördes 1915 på Backa Gård. Idag (2023) outhyrd och kallad med adress Nolgården. Den försvinner med boende ur Husförhörslängderna 1815, då alla gårdarna hade överförts till Backa som ägare.
Ortsnamnsregistret:
Tidigare benämning:
Väleberga (1946 - på underlagskortet i registret)
Väberga Nolgården Nr 1
Väberga Millomgården Nr 2
Väberga Håkansgården Nr 3
(Väberga Gård Nr 4)
"Väberga nämns numera inte i dagligt tal - låg på Billingssluttningen nu helt under Backa gårds ägor."
Namnformer;
Weberga (jordaboken 1651)
Wäfbergia by (karta 1701)
Wedbärga (Lantmäteridok. 1795 & 1797)
Wäberga (1800-talskartor)
Väleberga (1946 - ortsnamnsregistret)
Väberga (idag)
Namnet Väberga lever kvar som ägobeteckning enligt lant- mäterihandlingar och finns som ägobeteckning Väberga II på 1960-tals kartan, samt även som Väberga 1:1, 2:1, 3:1.
Väberga Nr 4 stod som helt öde och öfvergiven redan tidigt i jordaboken och ströks därför också tidigt som särskild äga/gård. Gård Nr 4:s gårdbyggnader togs säkerligen över av Mellangården som hade två åboer och blev två brukade enheter.
Så här skriver i en texttolkning Specialjordeboken 1825 om gård Nr 4 i Wäbergia under rubriken Frälsegård;
"Är uti äldre Jordeboken annoterad för obefintlig och Öde, i hwilket stånd det ännu är och wet ingen, hwilken kan som woro egare, dertill, utifrån 1736 års Jordrannsakningsprotokoll Krono Befallningsman ålagd, att wid ordinarie Tinget, med Frälserättaren, låta lagligen förfara tills widare här om ordnnas. I Rote Nr 327, men inte hur något wisst knechtehåll indelt wid 1824 års Jordransakning belagts, att detta hemman, som derintill stådt i Jordeboken för ett helt mantal med följande Ränta 2 Konglige häftar 6d sofb 1/2va (?) Boskapspenningar 16s och 1/2-wa Skjutsfärdspenningar 24e Summa 46 o 5 ofk skatte afslutas som förmedling iakttagit är."
Kommentar; Eftersom det istället kommit att växa fram två Mellangårdar, är det väl troligt att den sydligaste av dessa Mellangårdar "sjielfva gården" har hetat och utgjort den 4:e gården. Det är annars märkligt att man benämner den ytterst liggande gården i söder i Väberga by för Mellangården! Kanske har det blivit något fel vid användande av 'ibm' Mellangården till Leuntnantsgård, dvs en slags Kronoanvänd Frälsegård!?
Norra Mellangården (Leutnantsgården) kallades också Erics hustrus gård och den södra "Sielfva gården".
Håkansgården har också kallats Lars Håkans Gård och Håkas Gård.
1795 vid fördelning av jordängen Nohlängen till gårdarna inom Väberga by finns ytterligare ett namn på den norra Mellomgården; Leutnantsgården - innehavd av Riddaren af Kongeliga Swärdsorden Wälborne Herr Nils Prytz
- då ägde Herr Jonas Fredrich Lundin övriga gårdar; Nohlgården, Håkansgården och Mellomgården. Han var häradsdomare Lundins son, vilken 1721 köpte Backa.
Familjen Lundin;
Häradsdomare Jonas Lundin fick
sonen Grossisten Fredrik Lundin, som fick
sonen Johan Fredrik Lundin, född 1761-02-25 - 1795 ägare av Backa och gårdarna ovan i Väberga.
Samtliga också ägare till Hörryda gods i Härlunda.
*************************************************
På kartan 1960 och än idag lever platsen 'Skams undantag' kvar väster om gamla Väberga gårdsbyggnader.
"Skams undantag - Skam omtalas i sägnerna såsom en älskare av hålor, kärr, mossar, moras och oländiga eller avlägset liggande platser. Om sådana hör man ofta sägas, att de på något sätt 'höra skam till' eller att 'där får skam vara'. Man säger också att det skall skam göra – men aldrig omtalas i vanliga fall att han gjort något för att t.ex. förbättra eller försköna en plats. Väl motsatsen, men ej detta."
http://www.bjellum.se/9hjilmer/16Haggum/haggum.htm
************************************************
Direkt ur Ortnamnen i Skaraborg, Valle härad (Professor Ivar Lundahl 1958);
Väberga - äldre; jämför; Wedhberghom 1391 1/s RiksArkivet (från DaRA 1929) original
Jordaboken; Viberga 1564, Vedberga 1566, Wedberge 1570, Wädberga 1578, Vidberga 1590, We (e) dberga 1600+1612, Wedbärga 1628, Wäbärg(i)a 1641+1685+1715, Wäbergia 1725, Wäbärga 1795, Vä-bärga 1825, Wäbärga Wäberga 1874
— Wedberga 1585+1603 i tiondelängd.
Jordaboken 1564 upptager fyra frälsehemman*, i jordaboken 1566 räknade som hela - senare ödeläggs gård nr 4.
Gård Nr 3 - delas i två gårdar med namnet Mellomgården och gården var ursprungligen "frelse till Stora Biurum".
Första led i namnet är möjligen ursprungligen det i ortnamn förekommande fornsvenska 'Vä'; = 'helgedom, helig plats, hedniskt offerställe', motsvarande fornvästnordiskan; vé. Sista led i namnet är gammal pluralform av berg. Byn, som numera lyder under Backa gård, låg på Billingens sluttning.
Kommentar; Kopplingen till fornsvenskan blir än mer tydlig om man betänker närheten till gudinnan 'Skade's Rike' - vilket var fornsvenska för Skarke, vars by var grannbyn till Väberga by. 'Vä' berga kan så mycket väl varit en fornordisk helig plats som tidigt fick bosättningar som kom att bilda den ursprungliga Väberga by. Området är rikt på fornlämningar från fornnordisk tid.
*************************************************
*Frälse är ett nordiskt begrepp. Det reglerade, världsliga svenska frälset, infördes av kung Magnus Ladulås med Alsnö stadga vid Alsnö hus år 1280. Frälsets jordegendomar kallades frälsegårdar eller frälsegods.
Den ursprungliga betydelsen är helt enkelt en fri man, den som inte är någons träl. Begreppet "frälse" är en benämning på de samhällsgrupper (adelns och kyrkans folk) som var befriade från skatt och även hade en viss rättslig särställning. Kungen var beroende av många medhjälpare för att styra sitt rike.
Under medeltiden användes inte termen adel utan frälse. De var befriade (frälsta) från att betala skatt. År 1280 bestämde alltså kungen att en storman kunde bli riddare och slippa skatt om han ställde upp i krig med rustning, stridshäst och soldater. Sådana stormän kallas efter det för adel (det världsliga frälset), och skiljs från prästerskapet (det andliga frälset).
(Wikipedia)
KLICKBARA RUBRIKER PÅ SIDAN:
- Väberga
- Geometrisk avritning av Väberga by
- 1701 Gårdarna i Väberga by - gårdarna som försvann!
- Nohlgården
- Lars Håkans gården
- Mellomgårdarna
- Väbergagårdarnas placering på RAÄ's fornsökskarta
- Backa gård tog över alla ägor
- foton, fler kartor och mer text om Väberga finns på vår hemsida www.ljungstorpshistoria.se - klicka här!
Grundkartan för geometrisk avritning 1701
På kartan 1701 över Väberga by ser vi också samtliga gårdar i den ursprungliga Skarke by inritade i undre delen av kartan; fr väster Thåbo, Tomten, Ledsgården, Sven Jens gård (Mellangården), Skräddaregården och Dunagården.
Åt nordöst hittar vi också Backa och ännu längre mot öster Dijkestorp.
Gårdarna norr om Backa utgör Väberga by med gårdarna söderifrån:
Mällomgården ("sijelfva" Mällomgården) - "frelse till Stora Biurum*",
ibm Mällomgården -Eric Hustrus gård - förs till inspector Elgfot,
Lars Håkansgård - föres till inspector Elgfot,
Nolgården - Dijurewaktarens Boställe (Höjentorp)
* Stora Bjurum = ett frälsegods i Bjurums socken (idag Falköpings kommun), Gudhems härad, med många underliggande frälsegårdar, varav Mällomgården- sjielfva gården, var en.
Geometrisk avritning av Väberga by 1701
GEOMETRISK AFRITNINGH ÖFWER WÄFBERGIA BY UTHI SKARIKE SOCKN, WALLE HÄRADH, SKARABORGS LÄHN
Geometrisk avritning över Väberga by i Skarke socken, Valle härad, Skaraborgs län. Kartan är daterad till 1701. Geometrisk avritning avser att kartan är ritad med inriktning endast på avgränsningar av olika ytor tillhörande samma enhet och att de är uppmätta.
Wäfbergia by var 1701 vid denna geometriska avmätning en ansenlig by till ytan, med gårdsbyggnaderna samlade norr om Backa, då inte skiftade. 150 år senare var byn borta som by och juridisk enhet i lantmäterivärlden, utan att ha skiftats som övriga byar.
(Fler delar av kartan 1701 över Väberga i olika förstoringar hittar du på www.saj-banan.se - klicka här!)
Troligen mest på grund av att en frälseägare samlade marken till sig som ensam markägare, kom marken senare att i stora drag införlivas med Backa som växte till en större egendom.
Väberga by gränsade mot Öglundavägen i väster, Backa gård i söder och Hålltorp och Höjentorps ägor på norra/östra sidan samt samfälld betesmark på östra sidan.
Utom byn, men nära den, finns en backstuga - "Backestuga" - belägen på det som ser ut som Backas och Skarcke bys ägor. Längre österut finns också soldatbostället utmärkt som "Knichteboställe" som hör till Wäberga Rote och kom att hamna under Backa gård, när gården införlivat ägorna i Wäbergia.
"Väberga by utgjordes av åker, äng och hagar. Någon skog fanns inte. Jordmånen var mul och "öhr"-jord och ängen bestod av mager stagg och hårdvall, bevuxen med eke och ensbuskar, tuvig och stenig. Delar av marken var mycket stenig "full med stenrör, dös = jordfasta stenar, klappersten".
Mitt i byn hade Nohlgården en "samfelt Beteshage med Lars Håkans gårdh af mycket mager och stenig mark som 'nöttigas' till kalfhage. Den ligger strax öster om Nohlgåren och Lars Håkans gård. Mellomgården hade kålgård och på Lars Håkans gård fanns en humlegård. På Nohlgårdens äng som gränsar till Såntorps by finns en "gammal wargegraf".
Byn tillämpade "Treding Träde", vilket var växelbruk och innebar att man inte odlade mer än 2 år i rad på samma åker. Tredje året låg marken "i Träda" = man odlade inget. Jorden skulle återhämta sig. Åkrarna eller gärdena har namn som - Nohlgierdet, Dijeksgierdet, Södergierdet och Sohlbergagierdet. Till byn hörde också mulbete på Kronoparken Billingen.
Enligt "afritningen" 1701 gränsade Väberga by i nordöst till Höyentorps, Skaricke och Klåsters Bijs Engar, i öster till Solberga ägor, där Solberga också är utritat. I sydöst till samfelt betesmark och i söder till Backas och Skarcke bys ägor."
(Texten bygger på text från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989)
1701 Gårdarna i Väberga by - gårdarna som försvann!
Nohlgården
Littera Nr 1 på kartan, längst i norr av gårdshusen:
"Ägor Frälsehemmanet NOHLGÅRDEN i WÄHBERGA. Står 1701 som Crounengrund 1 (mantal) (grunden är ett Kronohemman), boställe till Diurewachtaren (Djurvakten) widh Höijentorps Dieuregårdh (Höjentorps djurgård)."
Här ser man också en stig/möjligt fädrev som en prickad stig ut mot en stor samfälld betesmark utanför bybildningen i öster - se kartan ovan! Djurvakten hade inte långt till inhägnaden för Höjentorps djurgård, då den gränsade till Väberga by i nordväst.
Höjentorps djurgård var till för de kungliga och där utfordrades och sköttes hjortar och rådjur som sedan kunde levereras till gästabuden ute på kungsgårdarna och slotten. Djurgården underhölls med skattemedel i form av hägnads- och reparationsvirke och av "ödeshö" till djurladorna. Djurgården omfattade totalt ett område av 800 ha skog och ängar. I en skrivelse av den 23 augusti 1690 befallde Karl den XI att Skara djurgård skulle ödeläggas, att Höjentorps djurgård skulle förbättras och att djuren skulle överföras dit från Skara!
(Stycket hämtat från Billingen längesen, artikel Verna Andersson, Ljungstorp,1989
<-- Till sidans rubriker!
Lars Håkans gård
Littera Nr 10 på kartan:
Bebyggelsen för Lars Håkans gård, frälsehemman 1 (mantal), "lyder till xxxxx Inspectoren Hr Elgfot."
Mellomgårdarna
Littera 29 på kartan:
"Sielfva gården" - Mellomgården, dvs det fanns två gårdar med namnet Mellomgården som separetats/delats i historien. Denna hela gård var "frelse till Stora Biurum". Båda delarna på 1/2 mantal - ursprungligen 1 mantal tillsammans för de båda Mellomgårdarna.
Väbergagårdarnas placering på RAÄ's fornsökskarta
Riksantikvarieämbetet skriver om Väberga i området vid Backa:
"Bebyggelselämningar, inom ett ca 175x50-125 m st område (N-S).Hela området har praktiskt taget varit bebyggt. Där finns minst 7grunder efter bostadshus, alla troligen enkelstugor, ca 30 grunder efter uthus och 2 källargrunder.
Intill uthusen synsflera gropar efter gödselstäder. En detaljkartering i jämförelse med kartmaterial skulle klarlägga gårdarnas planering. I S delen finns en fägata bestående av 2 rester av stenmurar ca 50 m l(ÖNÖ-VSV) som i V syns mynna i en öppen plats. Beväxt med enstaka lövträd i huvudsak äldre askar.Bytomtens utsträckning har sannolikt varit något större. I desskanter ligger nu 4 bostadshus, varav möjligen ett NV skulle kunnarest av äldre bebyggelse. 2 är sentida arbetarbostäder och ett är en modern villa. Tomterna till dessa har medtagits endast i den mån bebyggelselämningar är synliga.
Flera kan finnas på den ytligt planerade villatomten i SV. Om bytomten gått ut över numera odladmark eller området för Backa gårds nuvarande ekonomibyggnader är oklart. S om stallet in områdets S del är en gammal vägbank och en damm, som ha ingått i bytomten. Välbevarad bytomt, som måste anses helt övergiven genom den sena herrgårdsbildningen S härom (Backa egendom)."
Backa gård tog över alla ägor
Redan på 1877 års kartan har Väberga försvunnit som egen by med egna gårdar och i stort sett assimilerats med Backa gård. Man kan idag se Väberga som lägenhetsnamn inom Backas ekonomiska område söder om Backa gård. Den röda gränsen (här förstärkt med grönt) visar ägotillhörighet för Backa gård med Vässtorp och Solberga och hela det forna Väberga som en ekonomisk enhet.
Ägaren till Backa gård under 1800-talets första hälft ägde också frälsegårdarna i Väberga by. Då är det naturligt att gränserna började suddas ut. En del av byns marker ger ännu på 1877 års karta namn åt fälten söder om Backa gård. På 1877 års karta kan man se vissa ägoområden skrivas "Till Backa med underlydande Solberga, Väss-torp och Väberga".
Backa egendom tog egentligen över större delen av Väberga och dess gårdar och mark och redan 1860 kan man säga att Väberga by försvinner som självständig by.
Backa egendom hade under 1800-talet, som man ser på kartan, utvidgat sin trädgård med ett antal gångar och gräsmattor (säkert också planteringar) västerut från boningshuset från den på karta 1727 inritade trädgården - se under Backa Gård.
Här kan man se att en väg från Backa också gick rakt söderut ner till Ängeråsvägen och vidare ner till Varnhem. Ängerås hade vid den här tiden två vägar. Den västra av dem kallades kyrkvägen och gick över Nygården, den andra gick rakt söderut ner till Hålltorp.
Svea heter Vässtorp och den stigprickade vägen västerut gick via nuvarande Nyborg, Fallet och gamla Solberga, som vid tillfälle har räknats till Väberga by i historien. Vägen gick här ännu mer norrut innan den nådde Backa. En antydan till stig från Vässtorp kan man se också söderut mot Ängerås.
OBS! Det är på den här kartdelen man tydligast kan se att det redan på underlaget till 1877- 82 års utgivning av kartan går att skönja den dragning som SAJ sedan kom att få här. En svag röd linje skissar SAJ's senare dragning i början av 1900-talet. Den måste ha varit stakad långt innan kartan trycktes och således troligen redan på 1860-70-talet! Läs mer; www.saj-banan.se
Läs mer om Backa gård på vår hemsida: www.ljungstorpshistoria.se - klicka här!