Tobaksodling i Sverige i stor skala

Underlag från Douglas Byrne

...................................... Virginiatobak
...................................... Virginiatobak

Tobaksodling i Sverige
(Texten hämtad från kulturpunkt.org)

I början av 1700-talet hade de svenska krigen tärt på den svenska statskassan. 
År 1724 uppmanade kung Fredrik I att man skulle anlägga tobaksodlingar i hela landet. Han vill göra Sverige självförsörjande, minska importen och stärka den inhemska handeln.

Det var i städerna som tobaksodlandet satte fart. Mindre jordlotter i trädgårdar och på bakgårdar omvandlades till så kallade tobakslyckor. Till en början är tobak en lönsam affär. På 1760-talet odlas tobak i 72 svenska städer och hanteringen av tobak är Sveriges tredje största industri.

Det var framförallt kvinnor men även barn som skötte tobaksodlingen. Kunskapen gick ofta i arv från mor till dotter. Under 1800-talet kunde de stora odlarna i Stockholm anställa kvinnor som lagom till tobakssäsongen kom resande från Småland och Dalarna. Arbetet var slitsamt och krävande med långa arbetspass och allt arbete sköttes för hand.

Efter att plantorna satts ut på våren skulle de kupas, tjuvas och toppas innan skörden i augusti. Därefter hängdes bladen upp på käppar för torkning i särskilda luftiga tobakslador eller på vindar och i uthus. Först i september var tobaken tillräckligt torr för att tas ned, buntas och köras till fabrikerna.

Överproduktion och konkurrens gjorde så småningom att priserna sjönk och odlandet blev olönsamt. Under 1800-talets andra hälft upphörde tobaksodlingen i de flesta städer. Men ännu på 1890-talet skördades hela 300 ton tobak i Stockholm.

Tobaksodlingarna levde längre kvar i områden som hade bäst förutsättningar för odling av tobak som Skåne, Väst- och Östgötaslätterna, Mälardalen och Stockholm. 

När Tobaksmonopolet införs 1915 uppmuntras på nytt en inhemsk produktion, men intresset svalnar snabbt. Konkurrensen från utlandet blir alltför stor. År 1939 upphör tobaksodlingen i Stockholm och den sista svenska tobaken som odlas för kommersiellt bruk skördas 1964 i Åhus. Av Stockholms många tobakslador återstår bara en, ladan vid Cedersdals malmgård intill Sveaplan i slutet av Sveavägen.

På Skansen odlas bondtobak (Nicotiana rustica) och virginiatobak (Nicotiana tabacum). Bägge arterna är ettåriga och användes tidigare för tobaksframställning i Sverige. Tobaksfröna förodlas inomhus under våren, planteras ut på friland under maj och skördas vanligen i augusti. Fröna är mycket små, på ett gram går det ca 10 000 frön. Bondtobaken blir omkring en meter hög och har små gula blommor på skaft och stora klibbiga, luktande blad. Virginiatobaken blir upp till två meter och har stora ljusrosa blommor som växer ut direkt från stammen. På Garverigården odlas Alidatobak som togs fram av den legendariska tobaksodlaren Alida Olsson med frön från hennes sista odling 1964.

Tobaksodling - text från www.snusochtandsticksmuseum.se

I mitten av 1700-talet är mer än hälften av all tobak som används i tobakstillverkningen svenskodlad och det finns odlingar i 72 svenska och 12 finska städer. Arbetet med tobaksodlingarna är ett klassiskt kvinnoarbete och kunskapen går ofta i arv från mor till dotter. Under det sena 1800-talet arbetsvandrar många kvinnor under sommarhalvåret till städerna för att hitta arbete vid någon av de större tobaksodlingarna. En legendarisk tobaksodlare är Alida Olsson ”Mor Alida” i Yngsjö utanför Åhus. Hon tar fram en egen tobakssort av Virginiatyp som givetvis kallas Alidatobak. 1964 skördas de sista plantorna. Frön därifrån är idag grunden till museets egen tobaksodling.

Att odla tobak
Tobaksfröna förgros i en tygpåse i vatten några dygn och sedan i sand innan de sås i drivbänkar i början av april. Drivbänken har halm i botten för att skydda mot kylan, därefter gödsel och överst ett lager kompostjord. Varje dag öppnas drivbänkens fönster, så att plantorna sakta kan vänja sig vid den kalla luften. I slutet av maj och början av juni sätts plantorna ut på fälten.

Fälten görs iordning för plantering genom gödsling och en förberedd drill,vilket innebäratt man plöjer två plogfåror mot varandra för att sedan jämna ut på toppen med en kratta. Mellan varje drill är deten 60 cm bred tomfåra. På varje drill är det en plantrad med 40 cm mellan varje planta. När plantorna växt till ca 15 cm kupas de. Allt eftersom plantorna växer upp, bryter det fram små skott. Dessa tas bort och det kallas att "tjuva plantorna". Avsikten är att få fram så stora och vackra blad som möjligt. Vanligen tjuvar man plantorna två gånger och därefter är det dags för toppning, som innebär att man tar bort blomstertoppen på plantorna för att de inte ska dra för mycket näring. Endast på de plantor som man sparar för fröskörd låter man blommorna vara kvar.

Då tobaken är mogen skördas den. Man börjar i toppen och bryter av blad efter blad. Sist rycker man upp stängeln som kastas bort. Ett litet snitt skärs i mittnerven på tobaksbladet och de skurna bladen träs på långa käppar. Detta kallas för att ”käppa tobak." När en käpp är fullsatt med tobaksblad läggs den upp på reglar för torkning i en tobakslada. I allmänhet skördas tobaken i augusti eller september.
När tobaken till slut är torr, passar man på en dimmig dag och tar ner den. I sådant väder blir tobaken mjuk och hanterlig och arbetet går lättare. Blad efter blad tas från käppen och läggs ihop till en bunt. När bunten är färdig slår man ett snöre om den

Tobaksfabriken i Lidköping drevs av Selma Lagerlöfs bror

Johan Gustaf Lagerlöf (1854-1912) var 1882-1884 disponent vid tobaksfabriken i Långbanshyttan.  Han tog efter det arbete som bokhållare vid Lidboms tobaksfabrik i Lidköping. Ägaren var Conrad Lidbom. Johan Gustaf Lagerlöf (1854-1912) var 1882-1884 disponent vid tobaksfabriken i Långbanshyttan. Han tog efter det arbete som bokhållare vid Lidboms tobaksfabrik i Lidköping. Ägaren var Conrad Lidbom.

Tobaksfabrik i Lidköping ägdes av Selma Lagerlöfs bror
(Text av ToreHartung.se)

 

När August Strindberg besökte Lidköping 1890, lade han märke till att Lidköpingsborna hade ovanligt stora och röda näsor. Han drog slutsatsen att detta berodde på flitigt och intensivt bruk av snus. Så kan det ha varit, i staden fanns under flera år tobaks- och snusfabriker och det kan ju ha orsakat en viss överkonsumtion.

En snusfabrikör hette Conrad Lidbom och han hade sin fabrik med fyrtiotalet anställda i en fastighet belägen mellan nuvarande Torggatan och Nålmakaregatan. Vid 35 års ålder blev han änkling men gifte 1876 om sig. Hans nya, unga hustru hette Nathalia, men kallades Nanny och var dotter till friherren, tillika post- och ryttmästaren Johan Rappe och hans hustru friherrinnan Eugenie von Platen. Paret hade 14 barn och man kan misstänka att Nanny gifte sig med tobaksfabrikören för att slippa vända på slantarna, som hon varit van vid hos föräldrarna.

Conrad Lidbom och hans hustru fick 1879 en dotter, Astrid, och lyckan såg ut att le mot familjen, men tobaksfabriken hade länge haft vikande försäljning. Det gick rykten om att Lidbom blandade sågspån och tjära i sitt snus och även hans cigarrer, tugg- och röktobak började få dåligt anseende. Hans ekonomi försämrades, han blev sjuk och dog några år efter bröllopet med Nanny.

Som bokhållare i tobaksfabriken hade anställts en ung man, som hette Johan Lagerlöf. Han var född på Mårbacka och hade en syster som hette Selma. Liksom många tobaksarbetare avskedades han efter Lidboms död och Nanny försökte själv sköta fabriken. Det gick inte så bra, utan efter något år kommer Lagerlöf tillbaka, nu med titeln disponent.

Johan Lagerlöf hade tagit studenten med goda betyg, genomgått handelsutbildning och arbetat i Stockholm och Göteborg innan han kom till Lidköping. Han har tidigare framställts som familjens svarta får, alkoholiserad och utan karaktär. Så har han skildrats av Sven Stolpe och P O Enquist, men den värmländske kulturprofilen Torbjörn Sjöqvist visar i en bok, som kom ut förra året, att Johan i stället var en omtänksam far, son och make, duktig affärsman och hjälpsam mot sina syskon. När lillasyster Selma ville utbilda sig till lärarinna förklarade hennes far att inga pengar fanns till detta. Hon kunde trots det börja sin utbildning i Stockholm och det tack vare Johan, som ordnade fram pengar. Detta kunde Selma aldrig glömma och tyckte sig alltid stå i tacksamhetsskuld till brodern. Han gav henne också ett guldur, när hon tagit sin lärarinneexamen och det bar hon alltid med sig.

Tobaksfabriken i Lidköping fick under disponent Lagerlöf ett visst uppsving, man tillverkade bl a Negroehead tuggtobak, Västgötasnus, Lidboms snus och Shagtobak och produkterna fick god åtgång. En cigarrbod i Gamla Rådhuset gav god vinst liksom den affär som inrättats i själva fabriken. Allt verkade gå honom väl i händerna och till det bidrog det goda förhållandet mellan disponenten och ägarinnan fru Lidbom. Det var t o m så bra att de gifte sig och inom kort hade Lagerlöf blivit ägare till vad som kallades Lagerlöfs Snus- och Tobaksfabrik.

Lidboms Tobaksfabrik hade emellertid haft avsevärda skulder som Lagerlöf fick överta och han stod också som ägare till det skuldtyngda Mårbacka. Per korrespondens tvingades han sköta lantbruket där, anställa lantarbetare, sköta amorteringar och betala räntor, samtidigt som han drev sin tobaksfabrik i Lidköping. De ekonomiska svårigheterna blev honom till slut övermäktiga och både Mårbacka och tobaksfabriken tvingas till konkurs. Johan Lagerlöf är förkrossad och tycker att för honom återstår det bara att emigrera till USA. Under lång tid hade Selma och Johan brevväxlat och Johans brev är bevarade på Kungl Biblioteket och i dem skriver han om sina bekymmer. I Selmas brev till sina väninnor kan man läsa om hennes omtanke och omsorg för Johan, det är tacksamhetsskulden som gör sig påmint.

När Johan 1890 går ombord på en emigrantångare har han själv betalt Amerikaresan, men kvar i Lidköping blir Nanny, sonen Per och styvdottern Astrid. Till deras överresa saknas pengar. Selma erbjuder sig att betala den, men Johans stolthet förbjuder det. Efter fem år återförenas familjen i USA. Selma har till slut bekostat resan, eftersom Johan inte haft någon lycka med sig i det nya landet. Det har han inte i fortsättningen heller, han bor i Chicago, Minneapolis, Duluth och till slut i Seattle, men på alla ställen grinar oturen emot honom.

Hans försök med snusbodar misslyckas, han blir sjuklig och hans lön som verkstadsarbetare kan inte försörja familjen. Men så länge han lever, han dog 1912, kommer det bidrag från Selma. Hon skickar också pengar till Nanny, så länge hon lever, hon dör 1926. Delvis har Selma också bekostat brorsonens utbildning till ingenjör. Denne försvinner spårlöst efter att ha rest till Sydamerika.

Tobaksodling i Varnhem extrainkomst för många gårdar under 1700-1800-talet

Skildring av Varnhems församling av vice pastor Jakob Södergren 1817 Skildring av Varnhems församling av vice pastor Jakob Södergren 1817

Tobaksodling på Simmesgården - ett exempel

Karta Lantmäteriet historiska kartor  - grundad på 1804 års karta (1844) Karta Lantmäteriet historiska kartor - grundad på 1804 års karta (1844)

Simmesgården låg innan laga skiftet 1850 granne alldeles norr om Fiskaregården med sina mangårdsbyggnader, här markerad med rött. Kartan utgör här underlag för markbestämning inför 1850 års laga skifte. Användning av de mangårdsnära markerna framgår nedan i kartförteckning över ägor 1844.

718 anges som Tobakslandet - här markerat med grönt = ca. 1 300 kvadratmeter av mangårdsmarkerna.

Simmesgården 1/4 Mantal förmedladt Krono Skatte äges af Mathias Andersson och innehafwer följande ägor;
Tomter
719 Gåra och Husplatsar
*720 Trädgård
716 Hemjord
717 Hage
718 Tobaksland
1150 Lannen wid Junkragården
- samt sedan en rad uppräknade mark-lotter inom Klostrets by.

Simmesgården hade också särskilt Tobakstorkhus före 1850

Tobakstorkhus i sämre skick är 13 alnar långt 3 17" högt = 8 Rdr

Att Tobaksodlingens drivkraft minskat nu 1844 kan man förstå av att Tobakstorkhuset var i sämre skick och alltså inte underhållits det senaste decenniet åtminstone.