tiden f.Kr - boplatser och gravar i Varnhemsområdet
          - 1150  Storgård i Varnhem med undergårdar
1150 - 1527  Klosterägda gårdar nära Klostret, m fl
1527 - 1647  Kronoägda gårdar i Varnhem
1647 - 1682 Greve de la Gardie-ägda gårdar
1682 - 1750 Militieägda gårdar - regementsanknutna
1750 - 1830 Försäljning successivt till fria skattegårdar

text från Maria Vretemark - "Fru Sigrids gård Varnhem"
"Redan på 1870- och 1880-talen utförde Oscar Montelius arkeologiska utgrävningar av förhistoriska gravar i Varnhem cirka 500 meter rakt öster om klosterkyrkan, på gränsen mellan Överbos och Hålltorps marker.

Här fann han mycket rika fynd som i den arkeologiska litteraturen går under beteckningen Överbofynden, daterade till ca 100-talet e.Kr., dvs. romersk järnålder (Hagberg 1986 s. 79 f.).

I en grav hittades exklusiva importföremål från Romarriket, bl.a. en bronskanna och en vinskopa. Därutöver har ett stort antal romerska importfynd hittats på olika platser runt Billingen (Bergström Hyenstrand 2005 s. 82– 92).

Dessa föremål visar att överklassen i Varnhem hade ekonomi, kunskap och möjlighet att skaffa sig exklusiva föremål från kontinenten. Att dricka vin var inte något som vanliga västgötar gjorde på den här tiden. Det var en del av en kontinental dryckeskultur och genom att omge sig med föremål som förknippades med denna främmande kultur kunde man höja sig över mängden och demonstrera sin överhöghet.

Montelius undersökte ännu ett intilliggande gravröse från romersk järnålder i vilket han fann en mycket fin guldberlock (hängsmycke), ett par silverspännen och en hårnål (Sahlström 1939 s. 84). Förutom skelettrester från en kvinna fanns även en del ben från husdjur som fått följa med den döda i graven. Kvinnans hundar visade sig vid närmare undersökning vara av en vinthundsliknande typ (Öhman 1976 s. 29). Dessa långbenta hundar var en tydlig statusmarkör inom Romarriket, där de finns avbildade på mosaiker i romerska överklassvillor och palats. I Västergötland måste sådana statushundar ha varit en ovanlig syn. Katterna i graven, en vuxen och en unge, är Sveriges hittills äldsta kända fynd av tamkatt (Vretemark 2011 s. 56). Det enda kattdjur gemene man möjligen hade sett i Västergötland vid den här tiden var lodjuret. Den europeiska vildkatten hade försvunnit från landskapet redan under bronsålderns slutskede, cirka 500–600 år tidigare (Vretemark 2005 s. 217).

Överbofynden visar att Varnhem redan under romersk järnålder för 2000 år sedan var säte för en lokal elit med ett vittgrenat kontaktnät, ett förhållande som sedan fortsatte genom järnåldern och in i äldre medeltid." 

Kent Friman skriver:
Boplatser från sen vikingatid och tidigare har alltså hittats nära kyrkan - den närmast kyrkan kallad Kata gård - och även vid Knifvaledet (RAÄ-nummer: Varnhem 77:1; 500 f Kr - 1 045 eft Kr) på en av kartans höjdkurvor upp mot Billingen. De omges av ett bälte av stensättningar och rösen från tidig järnålder. Även rester av tidigare bronsåldersrösen och äldre hällekista finns i området, vilket visar att bosättningar funnits i området under flera tusen år.

Om man utgår från donationen till munkarna av fru Sigrids gård år 1150 tycks 12 gårdar i omedelbar närhet ha ingått i donationen, vilket skulle kunna innebära att de flesta boplatser/gårdar som fanns inom kartområdet ovan var underliggande en storgård, som då ägde 'gårdarna' och upplät dem som ett slags 'arrendegårdar' till sina åboer. Dessa storgårdar var i övrigt gårdar under fria självägande storbönder.

text från Maria Vretemark - "Fru Sigrids gård Varnhem":
"Intill den tidigmedeltida kyrkan och kyrkogården upptäcktes ett omfattande boplatsområde. Här fanns mängder med spår kvar i backen efter den stora gård som nämns i de historiska källorna i samband med donationen av marken till klostret. Tjocka kulturlager, husgrunder, gårdskyrka, stor kristen begravningsplats och förhistoriska gravar tecknar bilden av en betydelsefull storgård med rötter långt tillbaka i järnåldern."

text från Maria Vretemark - "Fru Sigrids gård Varnhem":
"Platser där huvudgårdar funnits inom storgårdskomplex, strukturer som flera forskare på senare år anser har funnits under äldre medeltid i Syd- och Mellansverige (Tollin 1999, 2010; Ericsson 2012). Till dessa huvudgårdars byggnadsbestånd torde det generellt också ha hört en kyrkobyggnad som bekostades av jordägaren (Schück 1959 s. 197). 

Ett omfattande boplatsområde tycks ha varit kontinuerligt bebyggt från romersk järnålder* in i äldre medeltid. I mitten av 1100-talet donerar den sista privata ägaren »fru Sigrid» 'godset' som nu i stället blir ett cistercienserkloster."

Boplatsen vid Knifvaledet beksrivs hos Riksantikvarieämbetet som en boplats med 3 skärvstenshögar från 500 före Kr - 1045 eft Kr. (RAÄ-nummer: Varnhem 77:1)

*Romersk järnålder (Kr.f. – 375 e.Kr.)

Idag är de synliga delarna av boplatsen med sin 3 skärvstenshögar en upphöjd del av trädgården på Knifvaledet. (RAÄ-nummer: Varnhem 77:1)

Kent Friman skriver:
Fru Sigrid donerade också de gårdar som låg under storgården Varnhem till klostret 1150, som munkarna på så sätt fick inkomster från. Efter hand kom klostret att äga över 250 gårdar, kvarnar och marker genom donationer över en stor del av mellansverige.

Klostret ägde ett stort antal gårdar i närbygden genom donationer allteftersom. Vi kan se i avtalet mellan Kronan och Munkarna i samband med reduktionen 1540 att Klostret fick behålla de 20 närmaste gårdarna som sina inkomstgårdar.

Själva Klostrets by, uppstod som byordning direkt efter klostertiden. och ännu 1850 var gårdarna 12 till antalet. Vi kan också förstå att Överbo's fyra gårdar, som fanns 1850, hade varit en del av de under Klostret liggande gårdarna tillsammans med t ex Stora och Lilla Hålltorp, vilka omnämns som Klosterhemman i Jordeboken 1547.

Enligt kammarkollegiets handlingar "egde klostret Inom Walle härad mellan 70 och 80 gårdar", som sedermera tillföll kronan.

Av det kan man förstå att när Magnus Gabriel de la Gardie 1650 tilldelades Varnhems kloster och Höjentorp, så fick han också överta de flesta gårdarna i omgivande bygder. Han kom på så sätt att bli gårdarnas ägare som åboerna fick lämna avkastning till.

Klosterstrukturen började troligen snabbt sitt förfall efter reformationen och gårdarna gick från sin specialiserade roll gentemot klostret till att bli vanliga bondgårdar under Magnus Gabriel de la Gardie.

Olof Rödholm* skriver 1785;

"Detta kloster har varit ansenligt stort, och hafva Munkarna dessutom ägt flere Hus och Byggningar up åt Kloster Trädgården och på tomterna sydväst om kyrkan sina Förrådshus .... och Borg, af hvilken Rusthållet Borggården i Klostrets by ännu bär namn."

(Anm: Idag Borregården, som låg vid kyrkogatans anslutning till landsvägen mellan Skara och Skövde - en väg som iordningställdes av biskop 'Bengt den gode' i Skara till 'allfarväg' ungeför samtidigt som klostret började byggas. Senare tids historiska artiklar kring Varnhem tyder också på att här troligen funnits någon form av förstärkt försvarsanläggning redan innan klostertiden - varur namnet Varnhem kan härledas.)

Kent Friman skriver;
Troligt är att flera av gårdsnamnen i Varnhem härrör från klostertiden eller strax därefter, då de hade eller fick specialiserade uppdrag t. ex. Fiskaregården, Trädgården, m fl. Ett annat sådant namn kan vara Ryttargården;

Rödholm skriver;
"År 1537 fick Olof Eriksson förläningsbrev på Varnhems kloster, men med det förord, att han skulle rida Kunglig Majestäts färdig däraf med 6 goda rustningar hästar och Glafven**." 

(Anm; Möjligen var det då Ryttargården fick sitt namn eller så hade Klostret tidigare haft den skyldigheten gentemot Kronan och skapat Ryttargården och att den uppgiften nu överfördes på den nya 'ägaren'. Ryttargården låg då längre västerut i Klostrets by och flyttades nära kyrkan först 1860.)

*Ur boken; Beskrivning över VARNHEMS FÖRSSAMLING omkring år 1785. Utgiven efter manuskript i Sundholmska samlingen i Stifts- och Landsbibilioteket i Skara, utgiven av Hans Sallander via kommittén för utgivande av beskrivning över Västergötland som tillkom 1909 som ett ideellt bokförlag. Texterna tillskrivs prästen i Varnhem Olof Rödholm.

**SAO; "Glafven eller Lans var et riddare- och hofmans-vapen, som in emot tjocka ändan hade et handtag, och pryddes vid spetsen med en liten fana, tofs, sidenrimsa eller bandrulla."

Karl XI:s reduktion

Karl XI (1655-1697) såg till att adeln tvingades ge tillbaka det mesta av vad de fått av staten under tidigare regimer. Efter stort gny och gnäll genomfördes den stora reduktionen. När beslutet en gång var fattat, accepterades det även av de rikaste och mäktigaste. Detta var något som aldrig hänt i något annat land i Europa utan att adeln försökt göra revolt. Reduktionen var en allians mellan kungen och de övriga stånden som ledde till att den utveckling som hade påbörjats redan under Karl IX:s tid nu kunde fortsätta. Den svenska bonden fick därmed en stark politisk ställning som bönderna inte hade i något annat europeiskt land vid
den här tiden. Kronan (staten) tog tillbaka 30 procent av jorden.
(Text hämtat från www.so-rummet.se)

Kronan fördelade nu gårdarna i Varnhem till militären som rusthållargårdar – de kallades Kronogårdar (ibland Militiegårdar). De flesta gårdar i Varnhem blev nu Kronogårdar – från att ha varit Frälsegårdar. Ett slags arrendebrukande återigen!

Varnhems gårdar ca år 1700 - placerade på ungefär samma sätt som under de föregående 1 000 åren!

Det röda strecket ger gränsen 1844 mellan Klostrets by och Överbo by. All mark på kartan västerut från detta räknades som Klosters by - en by som fanns på huvudsakligen västra sidan om Klosterkyrkan.

Överbo var före klostertiden platsen för den storgård som hade de övriga gårdarna som sina undergårdar och som då ingick i donationen till munkarna från storgården Varnhem skänkt av fru Sigrid 1150 och vars föregångare var 'Kata gård' en vikingagård med anor.

OBS! Det är den gamla landsvägen (Ljungstorpsvägen) som fortsätter mot Skövde på kartan från Klostrets by. Den "nya vägen" från 1870 drogs senare rakt genom den ursprungliga placeringen av Överbo bys gårdar längre söderut - då hade de flyttats enligt placering vid Laga skiftet.

Se särskild artikel om Laga skiftet som Sveriges största revolution - klicka här: Laga skiftet 1850

Man kan på 1960 års karta se hur gårdarna som flyttades 1844 - 1860 i samband med Laga skiftet hamnade långt från sitt forna läge nära kyrkan! Ta t ex Borregården längst i väster utmed Skaravägen, vilken tidigare låg vid kyrkogata (nuvarande vandrarhem), liksom Ödegården osv.